Helt Perfekt Glob

The Sadist av J

Tre lärare är på väg till Los Angeles för att titta på en Dodgers match när de får problem med sin bil, varpå de bestämmer sig för att stanna till vid en ödsligt belägen bensinstation för att få problemet fixat. Deras bilstrul visar sig hur som helst vara deras minsta problem då seriemördaren Charlie Tibbs (Arch Hall Jr.) och hans flickvän Judy (Marilyn Manning) också befinner sig på den öde bensinstationen, i väntan på att någon skulle stanna till där.

The Sadist – eller Profile Of Terror som den hette i amerikansk TV och Sweet Baby Charlie som vart dess titel på senare släpp – är en thriller från 1963 med proto-slasher vibbar (även om den aldrig går hela vägen dit) och med ett rejält problem med sitt tempo. Filmen har sina stunder då den blir hyfsat nagelbitande, men kändes på det stora hela förbannat utdragen och hade lätt kunnat kortats ned med tjugo minuter för att tighta till tempot i den.

Arch Hall Jr. som Charlie är hur som helst filmens största behållning, inte bara för att han är den titulära karaktären utan även för att karlns massiva ögonbryn ligger som en lång tusenfoting i pannan vilket i sin tur ger honom ett minst sagt intressant utseende.

Hur som helst så tyckte jag i slutändan att The Sadist var okej. Den har förvisso rejäla problem med sitt tempo och hade fungerat betydligt bättre om den hade klippts ned en aning, men skådespelet är helt okej och den har som sagt sina stunder då den blir genuint spännande. Det är en helt okej titt, helt enkelt.

Dementia 13 av J

För sju år sedan drunknade den unga flickan Kathleen Haloran (Barbara Dowling) i dammen intill hennes familjs irländska slott och varje år har hennes mor och bröder genomfört en minnesstund på årsdagen för hennes död. I år tycks dock någon vilja störa minnet, beväpnad med en yxa…

1963, nio år innan han regisserade den första delen i den legendariska Godfather / Gudfadern trilogin, regisserade Francis Ford Coppola den lilla svartvita amerikansk-irländska proto-slasherfilmen Dementia 13 – eller Nattens Skräcknäste (som även användes som undertitel till 1981 års The Nesting i Sverige) – för Roger Corman och hans produktionsbolag.

Dementia 13 var ärligt talat inte riktigt vad jag trodde att den skulle vara. Jag förväntade mig en spökhusfilm men fick istället en proto-slasher som på sina ställen var förvånansvärt våldsam för att vara en film från 1963. Skådespelet var ganska cheesigt och fick mig att skratta till ett par gånger då jag inte kunde ta dialogen och skådespelarnas agerande på något större allvar, i alla fall fram tills det att filmen började komma igång ordentligt. Filmen får en tät atmosfär ungefär halvvägs in och även om filmen aldrig blir läskig så finns det i alla fall ett uns av spänning där. Även om jag blev lite förvånad över hur abrupt slutet var så gillade jag det. Man fick allting förklarat inom loppet av tjugo sekunder av en karaktär och sen började sluttexterna.

Jag gillade Dementia 13. Det är knappast ett gore-athon och filmen är en riktig slow burn, men den lyckades ändå fängsla mig på något mystiskt sätt. Filmen är dock så pass gammal att det är svårt att rekommendera den till en modern publik, men är man filmälskare och gillar att utforska filmer från en sedan länge försvunnen tid är det här en helt okej film att bänka sig framför.

Fåglarna av H

Hitchcock-rullen från 1963 har ett fåtal effektiva scener, men ett flertal vars utdaterade specialeffekter snarare framkallar fniss än rysningar. Skulle må riktigt bra av en remake – men titta, en kommer ju 2011. Kanske gör de ett riktigt slut då.