The Dark Knight av H
De fem maffiafamiljerna i Gotham får problem då psykopaten Jokern dyker upp och börjar råna bankerna där de förvarar sina pengar. Jokern föreslår dock ett samarbete där de får tillbaka hälften av sina pengar mot att Batman dödas. Samtidigt brottas Bruce Wayne med ett dilemma. Hans käresta Rachel har lovat att de kan vara ihop om han slutar att vara Batman, något som Bruce inte kan låta bli eftersom någon måste hålla ordning på alla skurkar. Dock ser han lösningen i åklagaren Harvey Dent, som på laglig väg kämpar mot brottsligheten. Det finns dock ett problem – Rachel och Harvey är ihop…
Batman Begins var en kass rulle, helt enkelt därför att Christopher Nolan är totalt oförmögen att göra actionscener. Det är tur att det var ljudeffekter i scenen där Batman spöar ett gäng ninjor, annars hade jag aldrig vetat att någon faktiskt slog någon annan. Vild kameraföring, desorienterande snabba klipp från olika vinklar och allt för tighta närbilder gjorde det fullständigt omöjligt att avgöra vad som hände i alla actionscener. Detta hänger tyvärr med till The Dark Knight.
The Dark Knight lider också av att vara 150 minuter lång, med en story som skulle behövt minst 4 timmar. Det är hårt komprimerade händelser – som Spider-Man 3 fast ännu värre – och man vill helt enkelt ha med mycket mer än vad som behövs. Det är inte en dålig story, den är bara uselt framförd och större delen av filmen består av små koncentrerade snuttar handling som aldrig ger dig tid att komma in i storyn, bara tid att hänga med i den. När Batman står och väser fram sina repliker låter han dessutom bara töntig, och när han vänder sin jävla moped mot en husvägg suckar jag djupt.
Förstås måste jag ju tala om Heath Ledger. Hans porträtt av Jokern har hyllats enhälligt världen över, och jag hänger med på det. Hade den här karaktären inte varit med i filmen hade jag sågat den extremt hårt och kastat den i soptunnan, men nu måste jag ändå säga: Se Dark Knight, njut av Jokerns scener och gnissla tänderna mellan dem.