Helt Perfekt Glob

Dinner For Schmucks av J

Tim (Paul Rudd) jobbar på ett riskkapitalföretag och vill inget hellre än att klättra i karriärstegen. Han och hans assistent är lagomt trötta på våning sex och när en av snubbarna på våning sju gör ett misstag och får packa ihop sina prylar ser Tim sin chans till en befodran. På ett möte lägger han fram ett djärvt förslag och får chefernas ögon på sig.

Snett efter mötet blir Tim inbjuden till en månatlig middag hos högsta chefen, som kan vara hans biljett till våningen över. Men det finns ett krux i det hela: alla inbjudna måste ta med sig en ”speciell” person och den som tar med sig den största idioten vinner. Tim’s samvete och flickvän Julie (Stephanie Szostak) tycker att det är en elak idé och att den här befodran inte är värt det. Men när han av misstag råkar köra på den minst sagt märklige Barry (Steve Carell) – som har som hobby att klä upp döda möss – tar hans karriärinriktade sida över och han ser sin chans att överträffa alla på middagen. Dessvärre hade inte Tim räknat med vilken vandrande Tjernobylkatastrof Barry är…

Jag drog ner den här filmen efter att ha läst H’s korta recension om den och, well.. den var helt okej. Dinner For Schmucks är inget mästerverk och är rätt klichée (man ser ganska snabbt vart det hela är på väg åt för håll), men mycket tack vare Carell’s gestaltning av idioten Barry gör filmen sevärd och underhållande. Filmen levererar en del gapskratt och en del fnissningar, men jag kan inte direkt påstå att jag asgarvade filmen igenom – vilket H verkar ha gjort.

Det är en okej komedi som, för en gångs skull, inte koncentrerar sig på en massa kärleksslisk.. som verkar ha blivit rätt standard bland dagens komedier. Nåja. Helt okej komedi – även om jag tycker att de kunde kortat ner den lite.. närmare 2 timmar speltid i en komedi brukar oftast resultera i scener med dötid.

Dinner For Schmucks av H

Paul Rudd jobbar på ett riskkapitalföretag och vill inget hellre än att klättra i karriärstegen. Han och hans assistent är mer än lovligt trötta på våning sex, och när en av killarna på våning sju tar ett snedsteg och får packa ihop sina prylar ser Paul sin chans. På ett möte lägger han upp ett djärvt förslag och får chefernas ögon på sig.

För att cementera sin befodran till våningen över blir han inbjuden till en månatlig middag hos högsta chefen, men det är ett krux: Alla inbjudna måste ta med sig en ”speciell” person, och den som tar med sig den största idioten vinner. Pauls samvete samt flickvän tycker det är en elak idé och att det inte är värt det, men Pauls karriärinriktade sida tar över, och när han kör på knäppskallen Steve Carell som har som hobby att klä upp döda möss ser han sin chans att överträffa alla på middagen. Han hade dock inte riktigt räknat med den tornado av vansinne som Steve drar med sig…

”Dinner for schmucks” har fått rätt ljumna recensioner. Själv kan jag bara säga att jag sitter och asgarvar nästan hela filmen genom. Visst, vi ser snabbt varthän hela storyn barkar men resan dit är ett rent nöje. Carell är så jävla blåst, och hör och häpna: Zach Galifianakis är rolig!