Helt Perfekt Glob

Gin gwai 2 (aka The Eye 2) av J

Efter ett misslyckat självmordsförsök får Joey (Qi Shu) reda på att hon är gravid, men hon inser även att hon givits någonting mer; förmågan att se de avlidnas själar. I ett försök att finna ett svar på de eskalerande synerna vänder hon sig till sin ex-älskare Sam (Jesdaporn Pholdee), vars bakgrund kanske kan sprida ljus i den mörka skymningsvärld som sprider sig kring Joey…

Efter succéen som Gin gwai/The Eye verkade ha varit var det väl oundvikligt att en uppföljare (eller flera, som det skulle visa sig bli) skulle dyka upp. Två år efter att Gin gwai/The Eye släpptes kom således den första uppföljaren Gin gwai 2 – eller The Eye 2. Gin gwai 2/The Eye 2 har helt nya karaktärer, en ny story och även om grundidéen bakom konceptet fortfarande är den samma så har anledningen till varför huvudkaraktären förändrats helt – och det fungerar rätt hyfsat.

Filmen har mer drag av drama genren än vad den första filmen hade och om den första filmen var för långsam för dig som tittare får du nog ursäkta den här uppföljaren och hoppa över den då den i stort sett levererar samma (om inte mer) långsamma tempo och speciellt creepy blir den aldrig heller. Filmen i sig är inte dålig, det är bara det att man borde inte förvänta sig en rysare som kommer ge en kalla kårar utan mer ett halvgripande och välspelat drama med influenser från rysargenren.

Jag skulle kalla Gin gwai 2/The Eye 2 för en okej film, även om jag personligen tycker att den första filmen var mer creepy (även om jag inte direkt behövde vuxenblöjor under min titt) och snäppet bättre.

Gin gwai (aka The Eye) av J

Wong Kar Mun (Angelica Lee) blev blind vid två års ålder. Arton år senare genomgår hon en hornhinnetransplantation som ger henne synen tillbaka, men också något mer; hon börjar nämligen se de avlidnas själar som ännu inte gått över till den andra sidan. Allt eftersom hennes syner börjar eskalera beger hon sig ut för att ta reda på vem donatorn av hornhinnorna var och dess bakgrund…

Jag minns när jag såg remaken av Gin gwai – eller The Eye som den heter utanför Hong Kong – för snart nio (!) år sedan. Jag halvlåg i en soffa hemma hos en polare och drack öl och rökte cigaretter medan jag halvslumrande tittade på den filmen. Jag var redan då skeptisk till remakes och blev överraskad över att jag tyckte att den var ganska bra för att vara en amerikansk tappning av en asiatisk skräckfilm. Varför jag tyckte så och hur lik remaken var originalet har jag inget minne av (mer än klimaxet i bägge), så att göra en jämförelse mellan de bägge blir för min del omöjlig just nu – speciellt med tanke på att jag har inga som helst planer på att se om remaken. Hur som helst…

Originalet är en långsamt krypande rysare med några sekvenser som är genuint läbbiga men som samtidigt är väldigt förutsägbar och har man överhuvudtaget sett någon form av asiatisk skräck tidigare har Gin gwai/The Eye ganska lite att överraska med. Filmen är välspelad och karaktärerna utvecklas i det typiskt asiatiska tempot med en lång förklaring under klimaxet i slutet på filmen.

Gin gwai/The Eye har hittills fått tre uppföljare, alla regisserade av bröderna Danny och Oxide Chun Pang, varav jag har sett den första av dem. Jag kommer att återkomma med recensioner på de två sista filmerna (Gin gwai 10 och Tung ngaan) när jag lyckats komma över dem – när nu det blir…

Hur som; Gin gwai/The Eye är en helt okej asiatisk rysare som rullar förbi utan några större bekymmer även om det inte är en film jag troligtvis kommer se om inom de kommande tio åren.

Sugen på mer läsning? Läs gärna då min nio år gamla recension av remaken av den här filmen.

Haunted Changi av J

Januari, 2010. En grupp lokala dokumentärfilmare har bestämt sig för att göra en dokumentär om Old Changi Hospital, som sägs vara den mest hemsökta platsen i hela Singapore. Projektet tar emellertid en hemsk och tragisk vändning då de snart inser att det kanske låg mer i ryktena om platsen än vad de till en början trodde…

Haunted Changi är mer eller mindre Singapore’s svar på The Blair Witch Project. Filmen är inspelad på ett liknande sätt som Blair Witch och konceptet påminner ganska mycket om den filmen också (fast, istället för en skog utspelar det hela sig i ett gammalt övergivet sjukhus här). Det hela funkar rätt hyfsat, även om filmen i sig är ganska långsam och emellanåt väldigt händelselös. Hade de skurit ner på alla tagningar av den gamla nedgångna/härjade byggnaden och slängt in lite mer läskigheter mot slutet hade nog filmen blivit mer intressant. Med det sagt; filmen har sina stunder då den är ganska obehaglig och vid två tillfällen hoppade jag till ganska ordentligt. Filmen har atmosfär (på sina ställen) och stämningen mot slutet av filmen är ganska tät, fram till det sedvanliga found footage slutet som jag inte riktigt gillade. Det hela kändes ganska billigt om jag ska vara ärlig.

Haunted Changi är bättre än mycket annat i found footage sub-genren, men den hade samtidigt kunnat varit så mycket mer intressant och läskig än vad den är. Det är en okej film skulle jag vilja påstå, men råkar du ha något mer intressant att se så ta det istället.

Bait av J

En helt vanlig dag vid kusten i Queensland, Australien, byts ut mot en mardröm då en plötslig tsunami drar in och ödelägger allt i sin väg. En grupp människor som lyckats överleva tsunamin finner sig instängda i ett raserat snabbköp – och de är inte ensamma. I den översvämmade butiken och i dess parkeringshus simmar det nämligen två stycken tolv fot långa vithajar.. och de är hungriga.

Majoriteten av skräck- och actionfilmer som involverar någon form av haj brukar oftast vara ren dynga och jag tror ärligt talat att jag inte sett en enda bra hajfilm efter Jaws – fram till nu. Bait lär knappast gå till världshistorien som en klassiker eller mästerverk likt Jaws, men det är faktiskt en påkostad, välspelad och fläckvis rent av spännande film. Den bygger upp sig sakta men säkert likt Jaws och det börjar egentligen inte hända så mycket förrän halvvägs. Oftast brukar jag kräka galla över såna filmer, men det fungerar nästan lika bra som det gjorde i Jaws, otroligt nog. Vi vet att hajarna är där, men vi får egentligen bara se små glimtar (till ungefär 50 minuter in i filmen) av dem, vilket gör det hela betydligt ruggigare än att titta på usel och uppenbar CGI (som vi dessvärre får genomlida under den sista akten av filmen) som syns i bild hela tiden.

Kan man förbise den usla CGIn (vilket jag högst skulle rekommendera) och att Bait flertalet gånger fläskar på med 3D grejer som slungas mot skärmen (som bara ser löjligt ut i 2D) så är det faktiskt en bra film. Den är lagom långsam och när det väl händer något så är det hyfsat spännande och intressant. Bait är utan tvekan en av de bättre hajfilmerna som kommit, åtminstone om man ska jämföra med 99% av all skit som släppts i den här subgenren.