Helt Perfekt Glob

Brotherhood Of Blood av J

När den amerikanska byggnadsrestauratorn Christopher Clayton (Darrin James) söker igenom en gammal kyrka i Brazov, Rumänien, hittar han någonting. Tre veckor senare kontaktar vampyrjägaren Carrie Reiger (Victoria Pratt) hans bror, Tom (William Snow), för att fråga om hans bror. Christopher har börjat utveckla symptomer för vampyrism på sjukhuset han var inlagd på, även om han motvilligt pratar om det. Samtidigt har flera vampyrjägare som är ute och letar efter vampyrnästen börjat hitta en underlig och återkommande symbol som används av vampyrerna av någon anledning. Allt eftersom hon börjar rota i det hela finner Carrie snart att Christopher hittade någonting i den gamla rumänska kyrkan, någonting uråldrigt och ondskefullt som hotar både vampyrer och människor med en enorm kraft i form av Vlad Kossei.

Jag undrar om Ken Foree och Sid Haig hade dåligt med jobb när de tackade ja till att vara med i den amerikansk-tyska samproduktionen Brotherhood Of Blood. Varför undrar jag? Jo, för det här är en riktig skitfilm. Storyn hattar mellan då och nutid och även om det konceptet kan fungera med ett bra, intressant och välskrivet manus så fungerar det inte alls här. Det blir jävligt rörigt väldigt fort då vi som tittare knappt får veta någonting som är viktigt för storyn förrän i den andra halvan av filmen. När man väl börjar få veta bakgrunden till det som händer i filmen så blir det hyfsat intressant och i runt fem minuter tycker jag faktiskt filmen gör ett uppsving – för att sedan störtdyka ner på sitt ansikte under resten av dess speltid fram till det sjukt förutsägbara slutet.

Skådespelarna (bortsett från Foree och Haig) gör träiga insatser och under hela filmen satt jag och irriterade mig på Victoria Pratt. Jag menar, hon ska spela en tuff och erfaren vampyrjägare som vi tittare ska hålla på men tack vare hennes talanglöshet och det knaggligt skrivna manuset blir hon enbart irriterande. En till sak som bör nämnas är att filmen är skriven och regisserad av Michael Roesch och Peter Scheerer, som ligger bakom manuset till flera Uwe Boll filmer så som Alone In The Dark och Far Cry – vilket bör säga en del på vilken nivå filmen ligger…

Brotherhood Of Blood är ren dynga trots att två riktigt bra skådespelare råkar vara framför kameran i varsin mindre biroll. Skippa.

From Beyond av H

Det går inflation i recensioner av filmer som J redan recenserat på siten, men duuuuuuu, jag såg faktiskt filmen först. Jag är bara lite långsammare på att skriva recensioner, så det så. Pilutta dig.

Jag hade en period för 15-20 år sen då jag plöjde en helvetisk massa skräckfilmer, gärna totalförbjudna eller oklippta sådana i stundtals riktigt usla VHS-kopior. Jag såg så många att jag knappt minns alla, men förstås är det en del som dröjt sig kvar i minnet. En av dem var ”From Beyond” som totalförbjöds i Sverige. Jag kände igen huvudrollsinnehavaren Jeffrey Combs från ”Re-Animator” (även den förbjuden) och den galna handlingen och specialeffekterna stack ut i mängden, liksom ”Re-Animator”. Inte undra på det, då vi återfinner samma regissör/producent-team här: Stuart Gordon och Brian Yuzna.

De två forskarna Pretorius och Tillinghast experimenterar med en maskin som stimulerar tallkottskörteln i hjärnan. Tillinghast upptäcker att han kan se märkliga monster när maskinen är aktiv, och Pretorius blir uppäten av ett av monstren.

Pretorius hamnar på dårhus. Han har ju haft ihjäl sin kompanjon och yrar om monster från andra dimensioner! Den kvinnliga psykologen McMichaels anländer för att undersöka honom, och hon bestämmer sig för att den bästa terapin är att återvända till brottsplatsen och bemöta händelsen. De tar med sig Ken Foree (Dawn of the Dead) och åker till huset, där maskinen står kvar…

Den här fina rullen som nu har 25 år på nacken är helt enkelt finfin. Jeffrey Combs är som vanligt i toppform, men så även Stuart Gordon och Brian Yuzna som blandar slaskiga effekter med kinky fetishism och mörk, galen humor. Visst funkar inte alla specialeffekter, men det gör liksom inget när det görs så här galet och kul. I J:s recension säger han att den är ”lite märklig” och det är sant, men det är ju också bara till filmens fördel. Den skapar sin egen lilla värld och är med rätta en skräckklassiker från det goda 80-talet. Är du ett fan av ”Re-Animator” eller till exempel ”Return of the living dead 3” (och vem är inte det?) så är det här nästa film du ska se.

From Beyond av J

Dr. Edward Pretorius (Ted Sorel) och hans assistent Crawford Tillinghast (Jeffrey Combs) arbetar på ett sensationellt experiment: genom att stimulera epifyskörteln vill de öppna den mänskliga hjärnan för att kunna nå högre dimensioner. Men när experimentet lyckas blir de attackerade av fruktansvärda livsformer som, tydligen, flyter runt omkring oss hela tiden. När Dr. Pretorius blir dödad av en av dem blir Tillinghast den huvudmisstänkte och inlåst på en mentalinstitution tack vare hans historier.

Den ambitiösa psykologen Dr. Katherine McMichaels (Barbara Crampton) tar sig ann en utvärdering av Tillinghast, för att avgöra om han är tokig eller faktiskt talar sanning. Tillsammans med Tillinghast, och snuten Bubba (Ken Foree), beger hon sig till Dr. Pretorius hus för att genomgå samma experiment som de två forskarna gjorde innan – vilket kommer visa sig vara ett stort misstag…

From Beyond från 1986, som är baserad på en novel av H.P. Lovecraft, är en ganska typisk Yuzna film. Den innehåller en del gore, äckel och slisk, samtidigt som det finns en nypa humor under ytan – och så lite sci-fi på det. Jeffrey Combs och Ken Foree är som vanligt svinbra i sina roller och det märks rätt väl att Brian Yuzna producerat. För regin stod Stuart Gordon, som arbetade med Combs och Yuzna på Re-Animator.

Det som gör From Beyond bra är att man vet inte vad som skall komma härnäst. Yuzna och teamet bakom slänger den ena märkliga grejen efter den andra på tittaren och emellanåt sitter jag mest och lyfter på ögonbrynen och undrar hur de egentligen kom på det som inträffar framför mina ögon – även om effekterna är rätt utdaterade och är rätt skrattretande med dagens glasögon.

Jag gillar From Beyond iaf. Den är lite märklig och konstig, men den är underhållande på sitt egna lilla vis – som de flesta andra Yuzna produktioner. Är man inget fan av Yuzna’s andra produktioner kan man nog låta den här passera dock, annars bör man spana in den.

Zone Of The Dead av J

Interpolagenten Mina Milius (Kristina Klebe) har fått i uppdrag att tillsammans med den erfarne interpolagenten Mortimer Reyes (Ken Foree) och kriminalaren Dragan Belic (Miodrag Krstovic) – som även är en gammal vän till Reyes – att övervaka en transport av en farlig brottsling (Emilio Roso) till Belgrad, Serbien. När gruppen anländer till den serbiska industristaden Pancevo märker de dock snabbt att allting inte är som det ska. Stadens invånare har blivit muterade till köttätande zombies efter att en biologisk gas läckt ut i staden och för att ta sig ifrån staden levande måste Reyes, Milius och Belic slå sig ihop med fången de eskorterar, som verkar veta hur problemet ska tacklas…

Efter att ha läst lite recensioner på IMDB hade jag rätt små förhoppningar på Zone Of The Dead, men nu när jag har sett den så måste jag säga att den faktiskt var helt okej. Det är inte ett mästerverk, men det är inte heller en sunkbomb från helvetet. Det är härligt att se Ken Foree axla en av huvudrollerna i en zombierulle igen och de har så klart slängt in en del referenser till Dawn Of The Dead (där Foree medverkade, både i originalet och remaken) – med bland annat ett tal av Foree som påminner om hans tal i Dawn. Jag trodde helt seriöst att han skulle säga den klassiska repliken ”When there is no more room in hell, the dead will walk the earth.” ifrån Dawn i slutet av hans tal, men istället fick jag ”Hell is going to overflow, and the dead will rise forever.” – vilket fungerade rätt bra också.

Skådisarna utöver Foree fungerar, bortsett ifrån någon enstaka idiot som inte borde ha fått vara med i filmen. Effekterna och makeupen ser helt okej ut och ett par blodiga scener är inkluderade. Storyn är så klart en klichéebomb och den inbitne zombiefilmstittaren borde kunna räkna ut bara en stund in i filmen hur det hela kommer sluta.

Så till det jag inte gillade med filmen; skakig kamera, långdragen till och från och en irriterande idiot som spelade över något fruktansvärt. Den skakiga kameran har börjat bli allt vanligare i skräckfilm har jag märkt och både jag och H har gnällt en hel del om just detta fenomen. Kameran skakar iaf inte loss så fort något av intresse ska inträffa i filmen, men det förekommer här och där, vilket försämrar filmen i mina ögon. Filmen blir bitvis väldigt långdragen och speltiden kunde lätt ha saxats ner iaf 20 minuter för att få lite mer krut i rullen. Under ett parti i filmen satt jag faktiskt och funderade på om jag skulle få se några zombies överhuvudtaget. Och den irriterande idioten som spelar över är någon dåre (jag uppfattade aldrig hans namn) som springer runt och skriker en massa hallelujah-snack och ser riktigt uselt dubbad ut när han snackar. Jisses.

Nåja. Zone Of The Dead är en okej zombierulle att titta igenom iaf och det var riktigt nice att se Foree i en zombiefilm igen – speciellt då han gjorde ett sånt där mästerligt tal bara han kan få till.