Helt Perfekt Glob

Rumble In The Bronx (originalversionen) av H

Om du sett Jackie Chans film ”Rumble in the Bronx” så är chansen stor att du sett den dubbade och klippta versionen som släpptes till den internationella marknaden. Det finns dock en längre version som innehåller runt en kvart minuter mer film. Denna version har varit mycket svår att få tag på med både originalspråkets ljud och engelsk text, men internetpiraterna fixar förstås som alltid biffen när filmbolagen inte fattar någonting.

Om du inte har sett filmen, så har du gått miste om en av Jackie Chans bästa rullar. Actionscenerna är på topp och humorn är skön. Jackie åker till New York för att bo hos sin ”uncle” (för alla kineser är uncle med varandra) som har en kvartersbutik ihop med sin fru. De vill sälja butiken till Anita Mui – inte för att, som de säger, de ska gifta sig och resa bort utan för att området är bråkigt och det lokala gänget ställer till trubbel hela tiden. Jackie är ju inte den som backar från en fajt, så han hamnar förstås i slag med gänget. Samtidigt hamnar en stulen påse juveler i huset, och de skurkarna ställer till med ännu mer problem. Jackie ger sen alla på nöten.

Hur skiljer sig då denna längre version från den kortare? En mycket detaljerad beskrivning finns som vanligt på movie-censorship.com, men i princip rör det sig om putsningar i tempot och några sekunder här och där i dialoger och actionscener. Egentligen inget väsentligt som saknas, men ändå ganska onödiga trimningar då den oklippta filmen ändå inte är längre än 1:45. Behållningen ligger väl mest i att man får originalljudet. Visserligen talar folk engelska och kinesiska huller om buller, men de är åtminstone inte dubbade. Värt att se för Jackie Chan-fans, men ”vanligt folk” kan nöja sig med den allmänt tillgängliga versionen. Observera att den nyligen släppta brittiska blu-rayen är censurerad i ”flask-scenen”.

Shaolin av H

Hou Jie (Andy Lau, ”Infernal Affairs”) är en samvetslös krigsherre som härjar runt. Han mördar en motståndare mitt i ett Shaolintempel, som han sedan hänsynslöst vanhelgar. Hans andreman, Cao Man (Nicholas Tse, ”New Police Story”), känner att han inte får den ära han förtjänar och drar igång en plan för att döda Hou Jie och hans familj. I tumultet lyckas Jie fly med sin fru och skadade dotter till Shaolintemplet, där man inte lyckas att rädda dotterns liv. Jies fru anklagar honom och hans livsstil för händelserna och lämnar honom. Jie blir knäckt av händelserna och ansluter sig till Shaolinmunkarna för att bli en god människa, alltmedan Cao Man blir en allt mäktigare och farligare krigsherre.

Det här är ett bra actiondrama där Andy Lau visar upp sina skådespelartalanger och Nicholas Tse visar… ja, det lilla han har. Laus karaktärs personliga resa kanske inte är den mest övertygande, men jag tycker att filmen funkar bra och att det finns mycket att titta på (till exempel några mindre övertygande specialeffekter). Alla andra nämner Jackie Chans lilla biroll så då får jag väl också göra det.

Kung Fu Panda 2 av H

Jack Black återvänder som pandan Po i en hygglig och actionfylld historia som lyckligtvis tonat ner på snubbelskämten och Blacks värdelösa improviserade ”skämt”. Det blir kul ibland och fighterna är bra koreograferade med lagom mycket dunder och brak. Helt okej.

Recension av ettan hittar ni här.

Xin jing cha gu shi (aka New Police Story) av J

Den nedsupne polisen Chan Kwok-Wing (Jackie Chan) snavar ut ifrån puben, spyr, ramlar omkull i spyorna och somnar där. Anledningen till hans supande är att ett år tidigare ledde hans övermod till att hela hans team blivit dödade under ett tillslag mot ett gäng rikemansbarn som har för mycket pengar och för mycket fritid. Hans förhållande med flickvännen Sun Ho Yee (Charlie Yeung) går inte speciellt bra och i tjänst har han inte varit på länge. Men när den minst sagt underlige Zheng Xiaofeng (Nicholas Tse) dyker upp och hjälper Wing på fötter igen verkar en chans till att utkräva hämnd på ungjävlarna dyka upp.

New Police Story är ett stycke Mycket God Underhållning. Actiondelarna är stenhårda och har den där Chan-komiken på sina ställen som får en att garva till, samtidigt som Chan’s prestation som den nedbrutne Wing är klockren – han ser helt förstörd ut större delen av filmen och ger en intrycket att han faktiskt har en stor ångest över att han klantat sig under operationen i början av filmen.

Spänning, explosioner och skottlossning är det ganska gott om filmen igenom, som varvas lite då och då med drama-stycken som, jag personligen, tycker blir lite långdragna men som samtidigt är behövliga för att berätta filmens story på ett bra sätt.

Nåja. New Police Story är en schysst actionrulle som är lite udda mot Chan’s övriga filmer som han medverkat i. En rekommendation är solklar från min sida iaf. Läs också H’s recension av samtliga Police Story filmer här.

Little Big Soldier av H

Liang-soldaten Jackie Chan överlever ett stort slag mellan de kinesiska staterna Liang och Wei genom att låtsas vara död med en fejkpil genom kroppen. Efter striderna hittar han en skadad Wei-general som han fångar och börjar släpa hem. Den som fångat en motståndargeneral får nämligen en stor belöning, så han kämpar hårt med den motsträviga generalen, annat folk de möter och en Wei-patrull som också söker generalen.

En rätt kul actionkomedi där Jackie mest är en klumpig fegis istället för den fighting machine han oftast spelar. Inte lika långt från hans vanliga roller som ”The Shinjuku Incident” var, men ändå betydligt bättre än Disney-dravel som t.ex. ”The Spy Next Door”.

Hand of Death aka Countdown in Kung Fu av H

Tidig John Woo-film från den tid då han var Golden Harvest springpojke som regisserade filmer på befallning. En då nästan okänd Jackie Chan framhävs idag som den stora stjärnan, men har egentligen bara en biroll. Istället är det ingen annan än Tan Tao Liang – mer känd som ”Flash legs” – som har huvudrollen. Filmen har dessutom flera klassiska skådisar i olika roller, t.ex. James Tien, Sammo Hung (med enorma löständer) och mitt i filmen får Yuen Biao en pil rakt i bröstet och stendör.

Filmen börjar svagt med ganska dåliga actionscener, då folk mest får slåss mot dåligt tränade stuntmän, men det förbättras ju längre filmen går och huvudrollerna får chans att mötas. Inte en av historiens bästa kung fu-filmer direkt, men det går definitivt att ana John Woos inflytande över filmen med fokus på brödraskap och så vidare. Dugligt.

Shinjuku Incident av H

Klämde två av Jackie Chans senaste asiatiska filmer, och den första var ”Shinjuku Incident”. Jackie spelar Steelhead som är en lantbrukare i en liten by på det kinesiska fastlandet. Hans flickvän reser till Japan för att arbeta, men när man inte hör av henne på ett tag så åker han dit för att söka efter henne. Han är tvungen att ta sig in i landet illegalt, och bor ihop med andra illegala kinesiska invandrare som försörjer sig med småbrott. När han finner flickvännen upptäcker han att hon nu tillhör en japansk maffiaboss.

”Shinjuku Incident” är inte en vanlig Jackie Chan-rulle med folk som trasslar in sig i stolar och faller från skyskrapor, utan mer av en dramathriller där Jackie spelar en riktig karaktär snarare än en hemlig polis i tokroliga situationer. Och det funkar riktigt bra – första timmen. Sen faller filmen ner i en gryta av klyschor och plötsliga vändningar. Det blir väl aldrig direkt dåligt, och trots detta gör första halvan filmen sevärd. Värt att notera är att filmen är en s.k. ”kategori III”-film, alltså ordentligt barnförbjuden, och att den inte kommer att släppas i Kinas fastland eftersom den då skulle behöva klippas vilket regissören Derek Yee och Jackie motsätter sig.

The Spy Next Door av H

Chackie Jan säljer pennor och har fått ihop det med ensamstående mamman Gillian i huset bredvid. Tyvärr hatar hennes tre barn honom, men hans största problem är att han egentligen är en kinesisk spion till låns hos CIA. Givetvis blir det komplicerade hemförhållanden och familjen dras in i skurkhärvan och så vidare. Familjevänlig actionkomedi som är lite småtöntig och smårolig samtidigt. Duger att se på.

Police Story 1-4 + New av H

Här kommer en mastodontrecension av Jackie Chan-rullarna om Police Story. Det är relativt enkelt. Relativt mot In The Line Of Duty-serien alltså. Den ska jag berätta allt om senare.

1985 kom Ging Chat Goo Si, mest känd som Police Story. 1988 kom Police Story 2 och här börjar det bli smått virrigt. I Sverige gav man ut filmen som Hatets Eld, Brasilien valde Kodnamn: Radikal, Spanien tog Superpolisen I Trubbel, medan Ungern av alla ställen nöjde sig med Polishistorien Fortsätter.

1992 kom så Police Story 3, med undertiteln Supercop. Värt att notera är att de kinesiska titlarna faktiskt är korrekt översatta till engelska, i det här fallet heter filmen 警察故事III超级警察 så det ser ni ju direkt. I vilket fall så lyckas de flesta med den här titeln, även om de oftast valde att bara kalla filmen Supercop. Portugal lade till ”Blixtens Raseri” men vi förlåter dem.

1993 gjorde man en spinoff från Supercop med Michelle Yeohs karaktär. Dess titel översätts till ”Superplaner” men fick förstås titeln Supercop 2. Och Mega Cop. Och Once A Cop, för att spela på John Woo-rullen Once A Thief.. I England tyckte man det räckte med Supercop. Sen fick den heta Project S, för att spela på Jackie Chan-rullarna Project A. Sen lite olika kombinatiooner: Police Story 3 Part 2, Police Story 3: Supercop 2 och Police Story 4: Project S. Den skippar jag i alla fall den här gången, eftersom Jackie inte är med.

Även 1992 gjorde Jackie den orelaterade filmen Crime Story, som förstås fick heta lite allt möjligt för att folk skulle se den. New Police Story, Police Story 4 och varför inte Police Dragon om något Bruce Lee-fan skulle råka befinna sig i videobutiken?

Den riktiga Police Story 4 blev dock mer känd som First Strike, även om de kinesiska titlarna var Jackie Chan’s First Fist och Police Story 4: Simple Task. Japan körde kombon Final Project, i övrigt verkar det ha funkat bra.

2004 års New Police Story verkar dock inte räknas till serien, men jag räknar med den. Om inte annat för att få berätta att den hette Raseriets Slag i Argentina.

Om du sett någon av filmerna i svensk utgåva så kan jag direkt tala om för dig att du missat en hel del. De fina amerikanska versionerna du då sett har trimmats med allt från 8 till 27 minuter, eftersom vi västerlänningar inte klarar av att se för mycket Hong Kong-film. Mer om detta vid varje film.

I Polishistoria nummer ett möter vi Ka-Koi Chan (Jackie) som vid ett tillslag arresterar storskurken Chu Tao. Denne släpps förstås dock fri, och Jackie sätts att bevaka Taos sekreterare för att försöka komma åt skurken.

Det är massvis med hård action hela tiden, och ett otal stunts av typen ”aj FAN vad han slog sig”. Helt klart en sevärd film. Extramaterialet på Dragon Dynastys utgåva består av c:a 30 minuters intervjuer med medlemmar ur Jackie Chans stuntteam som jobbade på filmen, vilket är mycket intressant. En intervju med Jackie själv är hyfsat intressant, följt av diverse småkrafs såsom bortklippta scener och givetvis ett Bey Logan-kommentarsspår som man inte orkar med.

Det finns ungefär tre versioner av filmen. Hong Kong-originalet på strax över 100 minuter, den japanska förlängda versionen (varav inget är viktigt) på 106 minuter, och så förstås den dubbade, slaktade amerikanska versionen på 90 minuter. Mig veterligen släpptes denna film aldrig på VHS i Sverige (den fanns ett kort tag utgiven på DVD).

Efter ett montage av actionscenerna i ettan, börjar Polishistoria Nummer Två med att Jackie blir utskälld efter all förstörelse han orsakade. Dock visar han sig oumbärlig för polisstyrkan när de försöker lura ut vem som bombat ett köpcentrum.

Minnesvärd på grund av ett par bra scener, t.ex. den på en lekplats, samt att man är hyfsat icke-PK-elak mot en dövstum kille. Dock är det mestadels inte så spännande under filmens två timmar, ibland blir det faktiskt lite tråkigt. När det väl händer nåt, så är det sevärt i alla fall. När filmen släpptes i Hong Kong var den 101 minuter lång – kanske är det varit bättre. DVD:n bjuder dock på den långa japanska versionen.

Denna kanske du såg på VHS under titeln Hatets Eld på 90-talet – dock orörd av den svenska censuren – dock var det den dubbade versionen som är inte mindre än 29 minuter kortare.

Extramaterialet på Dragon Dynastys utgåva är ganska likt den första filmen: 30 minuter intressant intervju med stuntteamet, och så lite blandat skrufs och ett Bey Logan-kommentarsspår.

I Polishistoria Nummer Tre: Superpolis åker Jackie på hemligt uppdrag till fastlandet (Kina alltså, duh) där han ihop med Michelle Yeoh infiltrerar en liga som håller på med diverse. En hel del action, några hyfsat minnesvärda stunts och mer än ett par garv följer.

Här fick jag själv inte tag i den kinesiska originalversionen, utan fick nöja mig med den amerikanska som är nio minuter kortare. Dock verkar det mest vara några vanliga dialogscener utan konsekvens som saknas. Lyckligtvis har dock Dragon Dynasty-DVD:n originalljudspåret också, så jag slapp höra dubben. Inte bara för själva dubbningens skull, utan också för att slippa höra den amerikanska popmusik man lagt filmen genom.

Här följer en lista på låtar som filmbolaget Dimension tyckte passade in i filmen:

Warren G (minns ni honom?): What’s Love Got To Do With It
2Pac feat Outlawz – Made Niggas
No Doubt – Open The Gate
Tom Jones – Kung Fu Fighting (shit vad originellt, men det är åtminstone en cover)

I vilket fall som helst är Supercop en helt okej film som det går snabbt att se på. God underhållning helt enkelt.

Polishistoria Nummer Fyra: Första Slaget är det lite annorlunda med. Jag har nog aldrig tidigare sett en Jackie Chan-film där det tar hela 20 minuter innan den första actionsekvensen drar igång. Efter den tar det ända till 50-minutersstrecket innan den andra sekvensen kommer. Jag säger inte att det är tråkigt däremellan, bara ovanligt.

Jackie lånas ut till CIA, som drar in honom i ryska FSB (f.d. KGB) för att söka rätt på en stulen kärnvapenladdning. Det hela vecklar ihop sig till en historia med agenter och dubbelagenter i den ryska maffian. Det betyder med andra ord bara en sak: ryssar som talar usel engelska. En av FSB-killarna verkar ha lärt sig engelskan fonetiskt och kämpar hårt med att säga den så snabbt det bara går.

Actionscenerna är helt okej och lagom uppfinningsrika. En ganska lång undervattenssekvens är ganska imponerande, då man faktiskt lyckas få mig att tro att det går att sparka omkull nån under vattnet. På en 90-tals-HongKong-skala ligger filmen nånstans i övre medel kan man väl säga.

För att få se den kompletta 107-minuters versionen av filmen fick jag vända mig till piraterna på Interweb. En flitig kille har nämligen tagit den japanska oklippta DVD:n, och lagt till engelsk text till allas vår glädje. Skulle du se t.ex. den svenska DVD:n, så blir du snabbt förskonad inte mindre än 27 minuter av filmen. Kanske skulle det göra filmen mer tempofylld, men jag tror nog att det blir på bekostnad av handlingen.

I Ny Polishistoria möter vi en helt annan Jackie Chan. Här spelar han inte längre Ka-Koi, utan Wing som öppnar filmen starkt genom att rumla ut från en bar, spy, ramla omkull i spyorna och somna. Han är svagt deprimerad. Ett år tidigare ledde hans övermod till att hela hans team blivit ihjälmördade av ett gäng tossiga rikemansbarn. Wings förhållande med Ho Yee går inte så värst, och polis har han ju inte varit på bra länge. Dock kommer Nicholas Tse och hjälper honom att shejpa upp sig och nita ungjävlarna.

Jackie Chans insats i New Police Story skiljer sig ganska markant från hans övriga filmer. Han ser uppriktigt förkrossad ut filmen genom, och resten av filmen är riktigt bra den också. Actionscenerna är hårda och filmen är värdig att jämföras med den första Police Story.

Det är också den enda filmen i serien hittlls att ges ut i HD. Eller ja, Police Story 1-3 finns på blu-ray, men kvalitén på dessa skivor är att jämställa med DVD och bör inte under några som helst omständigheter inköpas. NPS ser och låter dock alldeles utmärkt ut på blu-ray, och extramaterialet är trevligt. Bland annat en 15-minuters featurette som visar en hel del bakom kameran, och talar om karaktärerna på ett intressant sätt.

I USA gjorde man bara ett litet klipp i filmen. Dock är det ett helt oförståeligt klipp, eftersom det förklarar motivationen bakom Nicholas Tses karaktär. Nåja.

Sammanfattning då! Pust… Bäst av alla är del 1, 3 och Ny, och du kan även se 2. 4 är ganska försumbar, men är du ett fan av Chan så tar du väl den också.

Drunken Master av H

Den första Drunken Master-filmen från 1978 räknas som en av Jackie Chans bästa. Den startade en trend och ett otal kungfu-filmer följde med denna ”drunken boxing”. Jackie gjorde även en uppföljare 1994.

Det hela börjar ganska vanligt. Jackie spelar Wong Fei Hung – varför man döpt honom till detta vet jag inte, eftersom man inte kan dra nån direkt parallell med den historiska figuren – som är en kaxig kille som lätt hamnar i trubbel. Hans far tröttnar på upptågen, och sänder honom att bli tränad av mästaren Su, vars alkis-yttre döljer de 8 druckna gudarnas stil.

Tyvärr tar det bra lång tid innan fyllestilarna dyker upp – kanske 2/3 av filmens tid hinner gå. Filmen är lagom rolig och innehåller rätt bra kung-fu, men den är knappast en av Jackies bästa eller för den delen en särskilt bra film. Drunken Master 2 (även kallad Legend of Drunken Master) är bra mycket roligare och bättre.

Den remastrade DVD:n har bra bild och godkänt ljud, men flera små klipp filmen genom saknar det kinesiska originalljudet. Där har man istället lagt det engelska ljudet, och jag kan lugnt säga att dubbningen är fruktansvärd.