Helt Perfekt Glob

Nobody av J

Hutch Mansell (Bob Odendirk) lever ett monotont liv och varenda dag verkar vara en upprepning av den förra. När två inbrottstjuvar plötsligt bryter sig in i hans hus en natt låter han bli att försvara sig själv och hans familj i hopp om att förhindra ytterligare våld. I efterspelet leder den ena händelsen till den andra och han finner sig snart som måltavla för den ryska maffialedaren Yulian Kuznetsov (Aleksey Serebryakov), efter att ha bankat skiten ur hans lillebror. Det Yulian emellertid inte vet är att Hutch inte är vem som helst, utan en man med ett blodigt och våldsamt förflutet som nu har flutit tillbaka upp till ytan…

John Wick 3.5… eh, ursäkta, Nobody från förra året var en av de där filmerna jag hörde en hel del om när den kom och många sa att det troligen var deras favoritfilm från 2021 – och jag kan på sätt och vis se vart de kommer ifrån, även om jag kanske inte håller med dem. Nobody hade lika gärna kunnat hetat John Wick 3.5 då likheterna mellan den franchisén och den här filmen är enorma – vilket kanske inte är så konstigt då manusförfattaren för de tre första filmerna, Derek Kolstad, skrev manuset till Nobody.

Hur som helst bjuder Nobody på bra med slagsmål, action, pang-pangande, explosioner, snabba klipp, mörk humor och God Underhållning. Att se Christopher Lloyd och Michael Ironside (i varsin mindre biroll) igen var riktigt trevligt också, även om bägge dessa herrar har börjat bli till åren nu.

Nobody är i alla fall en underhållande actionfilm som har en lite långsam och trevande start, men som levererar som en snyting när den väl kommer igång. Rekommenderas.

Quicksilver Highway av J

I en trasig bil på en öde Nevada landsväg väntar en ung brud på att hennes man ska återvända med hjälp. Från ingenstans dyker Aaron Quicksilver (Christopher Lloyd), en underlig och verklighetsfrämmande man upp. Till en början är den nygifta kvinnan tacksam över att ha fått sällskap, men tacksamheten byts snart ut mot rädsla då den gamle mannen börjar berätta en bisarr berättelse om en resande försäljare som kommer över ett par mycket speciella skallrande tänder på fötter och hans möte med en underlig liftare.

Senare stöter en ficktjuv på Aaron Quicksilver också. Den här gången har han en annan ohygglig berättelse att framföra – berättelsen om Dr. George (Matt Frewer), en skicklig plastikkirurg vars händer har börjat utveckla ett eget sinne och bestämmer sig för att göra uppror mot honom.

Quicksilver Highway är en gjord för TV anthology film från 1997, regisserad och skriven av Mick Garris (som skrev och regisserade Critters 2, regisserade Psycho IV: The Beginning, Sleepwalkers och Desperation samt skrev The Fly II och Hocus Pocus) och producerad av bland annat John McTiernan (som regisserade bland annat Predator, Die Hard, Die Hard With A Vengeance). Filmen är baserad på berättelserna Chattery Teeth, skriven av Stephen King och The Body Politic, skriven av Clive Barker.

Quicksilver Highway är troligtvis en av de mest oengagerande anthology filmerna som finns. Filmen är inte dålig, men den är inte alls lika underhållande som anthology filmer överlag brukar vara. Jag har inte läst novellerna av varken King eller Barker, men jag misstänker ganska starkt att bägge antagligen är betydligt bättre på pappret än på TVn.. så att säga. Ska jag behöva välja mellan de två berättelserna är Chattery Teeth den starkaste av dem. Den har en gnutta spänning i sig och praktiska effekter, medan The Body Politic känns mestadels flamsig och använder sig av CGI-effekter som är så förlegade att 90-talet precis ringde och ville ha tillbaka dem. Det som räddar filmen från ett fullständigt fiasko är väl skådespelarinsatserna som, överlag, är bra.

Är man sugen på en anthology film så skulle jag rekommendera att kolla någon annanstans – det finns betydligt bättre filmer där ute i den här subgenren.

Sin City: A Dame To Kill For av J

Marv (Mickey Rourke) vaknar upp på en motorväg omgiven av kroppar utan något som helst minne av vad som har hänt varpå han börjar att pussla ihop vad han har gjort sedan han lämnade Kadie’s bar i Basin City. Tidigare under kvällen steg den kaxige spelaren Johnny (Joseph Gordon-Levitt) in på Kadie’s bar och lyckades utan några större problem få jackpot på två av spelautomaterna där för att sedan spela poker med den mäktige Senator Roark (Powers Boothe). Han vann spelet men fick betala konsekvenserna för sin arrogans. Privatdeckaren Dwight (Josh Brolin) blir kontaktad av sin ex-älskarinna Ava (Eva Green) som ber honom att möta henne på Kadie’s bar. Ava ber om hans förlåtelse för att hon lämnade honom och gifte sig med den snuskigt rike Damian Lord (Marton Csokas),  men hennes avsikter är emellertid av en helt annan natur än att bli förlåten av Dwight. Samtidigt håller strippan Nancy (Jessica Alba), som jobbar på Kadie’s pub, på att koka ihop en plan för att utkräva hämnd på Senator Roark för John Hartigan’s (Bruce Willis) död.

Jag vill minnas att Sin City: A Dame To Kill For var planerad att släppas redan 2007 (då under titeln Sin City 2) men åren gick och vi fick aldrig någon film – förrän 2014. Jag vet inte vad andra tycker om uppföljaren till 2005 års Sin City men jag själv gillar den, till en viss del i alla fall. Huvudstoryn kring Dwight och Ava är tyvärr långdragen på sina ställen och emellanåt tappade jag fokuset lite grann på filmen. Det är inte jätteintressant hela tiden och berättelsen känns väldigt klyschig och återanvänd. De kortare berättelserna före och efter som knyts ihop med huvudstoryn är emellertid top notch och väldigt actionfyllda, vilket lyfter ganska ordentligt.

Jag hade inte räknat med att Sin City: A Dame To Kill For skulle vara lika bra som sin föregångare och fick ungefär det jag trodde att jag skulle få. Hade de kortat ned huvudstoryn lite grann och förlängt de andra hade nog filmen faktiskt hamnat jämsides med sin föregångare – men icke. Det är hur som helst en bra film och jag tycker att man gott kan se filmen om man har sett den föregående filmen (vilket på sätt och vis nästan är ett måste). Rekommenderas.

Piranha 3DD av J

Ett år har gått sedan massakern vid Lake Victoria’s årliga vårfest inträffade. Stranden har blivit satt i karantän och verksamheten har stängts ner tack vare hotet ifrån de förhistoriska pirayorna. Inte långt därifrån förbereds Big Wet, en lokal vattenpark, för nyöppning och parken beräknas bli fullpackad på öppningsdagen – vilket kommer visa sig bli ödesdigert…

Piranha remaken från 2010 (även känd som Piranha 3D) var förvånansvärt bra för vad den var och var dessutom väldigt underhållande med en massa slafs, blod, våld och humor. Uppföljaren Piranha 3DD är en helt annan historia…

För det första är den inte alls lika underhållande som den första. Våldet som fanns i ettan är som bortblåst och under filmens slut börjar jag undra vart den våldsamma climaxen är. Istället försöker sig filmen på en mer komisk approach och försöker istället vara rolig; vilket den lyckas med vid två tillfällen (då Ving Rhames och David Hasselhoff gör sina korta inhopp). För det andra är filmen löjligt klyschig och inte på det underhållande sättet. Allting blir så jävla förutsägbart att filmen bara blir tråkig att titta på. För att inte tala om dum.

Skådespelarna gör ett hyfsat jobb, men karaktärerna är så pass livlösa och tråkiga att titta på att man inte bryr sig i dem för fem öre. Storyn hade potential, men genomförandet är så jävla uselt att alltihop skiter sig ganska direkt man slagit igång filmen. Effekterna ligger på ungefär samma nivå som föregående film, men används desto mindre.

Nej, Piranha 3DD är en uppföljare de absolut inte behövde göra och som absolut ingen behöver se. Skippa.

Läs gärna våra recensioner på de andra Piranha filmerna också. Piranha (originalet), Piranha Part Two: The Spawning, Piranha (remaken från 95), Piranha (min recension av 2010 remaken) och Piranha 3D (H’s recension av 2010 remaken).

Piranha 3D av H

Jag sågade nyligen uppföljaren ”Piranha 3DD” med det enkla ordet ”skit”, men det är lyckligtvis inte ett ord jag behöver använda för att beskriva ”Piranha 3D”. Som vanligt så såg jag filmen för typ ett halvår sen, men eftersom jag skulle recensera hela blurayen med dess extramaterial så väntade jag med att skriva recensionen. Extramaterialet har jag försökt se, men det är så jävla extensivt och faktiskt alldeles för detaljerat för en sån här film så det har jag inte orkat se klart. Och så står recensionen bara här och väntar. Men vafan, nu skriver vi:

Eller, ja… varför anstränga sig när J återigen redan har recenserat rullen? Jag håller med honom till stor del. Vissa effekter – primärt de datoranimerade pirayorna – är kassa, och storyn förvånar väl ingen, men det blir förvånansvärt brutalt emellanåt och rejääält klafsigt. Vissa klyschor sänker betyget, men samtidigt är filmen bättre än du förväntar dig. Låter lite ologiskt. Jaja.

Piranha (2010) av J

Det är Lake Victoria’s årliga vårfest och 50 000 festglada ungdomar har anlänt till den lilla staden för att röja järnet. Men inte långt därifrån inträffar en jordbävning under ytan vilket lösgör en armé av förhistoriska pirayor, som troddes ha varit utrotade sedan 2 miljoner år. Det dröjer inte länge förrän vattenytan börjar färgas röd och en kamp på liv och död bryter ut bland festbesökarna…

Jag, som så många andra, var skeptisk till den här remaken av Joe Dante’s gamla klassiker och jag hade ärligt talat inga planer på att se den – vilket jag slutligen gjorde ändå. Alexandre Aja’s version av Piranha är vad man kan förvänta sig av den här mannen – blod, våld och tuttar – och jag gillar det, med det lilla undantaget att de envisats att använda sig av den förbannade 3D tekniken. 3D upplevelsen är säkerligen skitfrän – det är ju faktiskt en del skit som kommer flygande rakt mot tittaren i den här filmen – men som 2D upplevelse är den bara bra för vad den är.

Missförstå mig rätt, manuset är klichéefyllt till bredden, händelseförloppet är väldigt förutsägbart och 3D tekniken ser som vanligt ut som balls i ett 2D perspektiv, men filmen underhåller så pass att jag faktiskt står ut med 3D bullshiten och istället för att slänga saker på skärmen så lyfter jag bara lite grann på ena ögonbrynet och fnyser till åt skiten.

Skådisarna är av den typiska sorten för den här typen av film. Richard Dreyfuss (Jaws), Christopher Lloyd (Back To The Future filmerna), Ving Rhames och Eli Roth dyker upp i varsin kort roll, Elisabeth Shue (Hollow Man) har en större roll och porrstjärnan Gianna Michaels dyker även upp i en ytterst kort roll ungefär i mitten av filmen. Effektmässigt är filmen helt okej också. Firrarna i filmen är så klart datorgjorda och har en jäkligt grym design, men jag hade nog föredragit att se animatroner eller liknande istället.

Nåja. Piranha remaken från 2010 är bra för vad den är ur ett 2D perspektiv – och den slår 1995 års för-TV-skitremake av Piranha. En bra film, även om man inte behöver leta ihjäl sig för att få tag i den. Uppföljare kommer senare i år.

Läs gärna mina recensioner av originalfilmen, dess uppföljare och remaken av originalet från 1995.