Helt Perfekt Glob

Fast X av J

För tio år sedan krossade Dominic Toretto (Vin Diesel) och hans team den brasilianske knarkbaronen Hernan Reyes (Joaquim de Almeida) och hans imperium i Rio De Janeiro, ovetandes om att hans son, Dante (Jason Momoa), överlevde deras kupp och har sedan dess förberett och planerat sin hämnd. En hämnd som inte bara kommer sätta deras förmågor som förare på prov, utan som även kan krossa dem en gång för alla.

Så. Då är vi snart vid vägs ände med Fast & Furious franchisén med Fast X som den nästsista filmen i serien – eller del ett av två, som filmskaparna vill kalla det. Att de delat upp den här sista berättelsen på två filmer skulle jag nog säga var en klok idé med tanke på hur mycket som händer i den här första halvan, samtidigt som den bygger upp för den stora finalen i nästa halva – som vi vackert får vänta två år på.

Hur som helst så är Fast X precis vad du kan förvänta dig av en senare F&F film; högljudd, bombastisk, toköverdriven action med plattan i mattan från början till slut med några kortare stunder för att andas ut. Jason Momoa som den nya skurken är briljant och är kanske det bästa med hela filmen (det märktes också att han måste ha haft jävligt kul när han gjorde rollen som Dante). Ett litet steg upp från föregående film är att den här filmen inte känns fullt lika flamsig och idiotisk till den punkt att dumheterna som händer i den tar mig ut ur filmupplevelsen, vilket F9 ärligt talat gjorde ett par gånger (även om jag också gillade den filmen).

Mycket mer än så finns det väl egentligen inte att säga om Fast X. Förväntar man sig att få en film med något djupare budskap än biljaktsscener och överdriven action har man antagligen inte sett de tidigare filmerna i serien – eller så hoppas man på någonting som inte kommer uppfyllas hur gärna man än vill det. Jag hade kul när jag såg Fast X och dess speltid på nära två och en halv timmar flög förbi och jag ser grymt mycket fram emot upplösningen. Rekommenderas.

Länkmaffian:
Mina recensioner på 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och Hobbs & Shaw spin-offen.
H’s recensioner på 4, 5 och 6.

F9 av J

Dom (Vin Diesel) och Letty (Michelle Rodriguez) har dragit sig tillbaka och lever nu mer på en enslig gård tillsammans med Dom’s son. Deras lugna tillvaro vänds dock upp och ned när deras gamla gäng dyker upp och visar dem en inspelning av ett meddelande Mr. Nobody (Kurt Russell) skickat dem; en nödsignal om att en av hans agenter har bytt sida och att flygplanet han befinner sig på blivit kapat – samma flygplan som hans agentur transporterar superhackern och deras gamla fiende Cipher (Charlize Theron) på. Dom, till skillnad från sitt gamla gäng, tvekar till att blanda sig in i det hela, fram till att han inser vem som ligger bakom det hela; hans egen bror Jacob (John Cena).

Tyckte du att de senaste fem Fast & Furious filmerna var överdrivna och idiotiska filmer? Då kanske du ska låta F9 gå förbi osedd isåfall. F9 kan vara den dummaste blockbuster actionfilmen jag har sett på flera år och den klår samtliga tidigare filmer i serien, med råge. Det är bombastiskt, det är högljutt, det är så jävla dumt att klockorna stannar bitvis och vissa element i filmens handling är rent av dragna ur arslet bara för att få saker och ting att gå ihop – och ja, jag gillar det.. även om jag tappade räkningen på hur många gånger jag utbrast ”Bullshit!” under filmens gång.

F9 var dum som en säck med hammare och överdriven in i absurdum (mer än sina föregångare, som sagt), men vägde å andra sidan upp det med så många absurda och verklighetsfrånvända actionscener att jag inte kunde göra något annat än att skratta och mysa till det spektaklet som pågick på bioduken.

F9 bjuder inte på någonting nytt och har man sett de tidigare filmerna i serien vet man precis vad som väntas här. Är du ett fan av Fast & Furious filmerna kommer du antagligen redan ha bestämt dig för att se filmen, ni andra behöver nog inte ens tänka tanken då filmen kräver att man har sett majoriteten av de föregående filmerna – sort of. Hur som helst; jag gillade den och ger den en rekommendation.

Länkmaffian:
Mina recensioner på 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och Hobbs & Shaw spin-offen.
H’s recensioner på 4, 5 och 6.

Fantasy Island av J

Den gåtfulle Mr. Roarke (Michael Peña) uppfyller sina gästers hemliga drömmar vid sin lyxiga men avlägsna tropiska semesterö Fantasy Island. Men när besökarnas fantasier förvrängs till mardrömmar blir de tvungna att försöka lösa öns mysterium för att ta sig därifrån levande.

Ska jag vara ärlig så är jag lite av en fan boy när det gäller Blumhouse Productions. Jag gillar många av deras produktioner, stora som små, men har även märkt över åren att de emellanåt är ganska ojämna. För varje riktigt bra film de producerar så brukar de ofta komma ut med två, tre mer mediokra titlar som oftast försvinner bland deras större titlar.

Fantasy Island kanske inte har försvunnit, men det är utan tvekan en av deras mer mediokra titlar i mina ögon. Filmen är inte dålig eller så, men tack vare en på tok för lång speltid och det faktum att filmen inte riktigt vet om den vill vara en äventyrsfilm för vuxna, en skräckfilm eller en mjuk actionfilm gör att den i slutändan känns en aningen platt.

Konceptet med filmen (som de tydligen har lånat från en TV-serie som gick mellan 1977 och 1984 med samma namn) är det inget fel och jag tvivlar inte en sekund att det hade kunnat fungera bra i en regelrätt skräckfilm, men det känns å andra sidan som att det har slarvats bort lite grann här tyvärr.

Men ja, överlag är Fantasy Island en okej film. Det är en av Blumhouse Productions’ mer mediokra titlar i mina ögon, men en helt okej söndagsfilm att slöglo på. Mer eller mindre.

Brightburn av J

Paret Tori (Elizabeth Banks) och Kyle Breyer (David Denman) har under en lång tid försökt att få barn tillsammans men utan någon större lycka. Men efter att någonting slår ner på deras bakgård verkar deras önskan om att få bilda familj äntligen gå i uppfyllelse då de vid kraschplatsen hittar en… liten pojke? De tar in pojken som sin egen och döper honom till Brandon.

Brandon (Jackson A. Dunn) verkar under sin uppväxt vara allt Tori och Kyle drömt om; ett smart, talangfullt och nyfiket barn. Men när han börjar komma in i puberteten förändras han drastiskt, varpå Tori och Kyle sakta men säkert börjar inse att någonting är väldigt, väldigt fel med Brandon.

Brightburn var en av de filmer från förra året som jag prompt ville se på bio så fort jag fick höra vad dess koncept gick ut på, men då jag bor i en mindre håla i någon av de svenska urtidsskogarna gick den aldrig här så jag fick vackert vänta på hemvideosläppet av filmen. Det ena ledde till det andra och min titt av filmen drog ut på tiden fram till nu, men det var knappast en titt jag ångrar. Brightburn är en skön popcornrulle som inte är ett dugg läskig, men som å andra sidan har ett riktigt fränt koncept och är väldigt underhållande. Filmen har förvisso en något långsam uppbyggnad fram till de sista trettio minuterna av speltiden men det är ingenting som stör, snarare tvärtom. Det enda felet jag kan egentligen se med filmen är att den är lite kort och att huvudkaraktären inte riktigt härjar så pass mycket som jag hade velat se. Jag skulle inte klaga om de gjorde en uppföljare där de ökar på med ödelägelsen och goret med en lika intressant story som här, om vi säger så.

Brightburn får en tumme upp från mig hur som helst. Det är en skön popcorn-skräckis som jag tyvärr aldrig fick se på vita duken, men som ändå fungerade ganska bra här hemma i vardagsrummet. Rekommenderas.

The Bone Collector av J

Lincoln Rhyme (Denzel Washington) är en föredetta kriminaltekniker som nu mer är sängbunden och förlamad i majoriteten av sin kropp efter att en olycka inträffade fyra år tidigare under en brottsplatsundersökning han genomförde. Med en ökande risk att bli en ”grönsak” tack vare allvarliga anfall har han fått sin läkare att gå med på att avsluta hans liv.

Med bara några få dagar från det utsatta datumet för hans ”övergång” blir han kontaktad av sina gamla kollegor som behöver hjälp i ett nytt fall som dykt upp där en seriemördare lämnar ledtrådar efter sig, som alla kräver kriminalteknisk utredning. Den skarpa och unga polisen Amelia Donaghy’s (Angelina Jolie) snabba tänk räddade den första brottsplatsen och Rhyme ser således potential i henne och drar in henne i det kriminaltekniska arbetet. Genom radiokontakt blir hon hans ögon och ben på brottsplatserna, allt medan de jobbar mot klockan för att försöka hindra ytterligare offer…

Jag minns än hur trailern för den amerikansk-kanadensiska samproduktionen The Bone Collector (I Samlaren Spår i Sverige) spelades om och om och om igen på TV i slutet av 1999 och början på 2000 (filmen fick inte en svensk premiär förrän i början på Februari, 2000). Det är väl egentligen inte så konstigt då den spelades i vartenda reklamavbrott på varje reklamkanal – ibland två gånger under samma reklampaus. Hur som helst så skulle det ta några år innan jag slutligen såg filmen då jag inte fann den vid dess premiär speciellt intressant eller lockande att se. Vad jag minns så tyckte jag att filmen var suverän, men det var i stort sett allt jag mindes också när jag nu satte mig för att se om den efter att inte ha sett den på runt femton år.

Filmen håller än. Det är en tight och välspelad thriller från början till slut. Det rör nästintill hela tiden på sig och den nästan två timmar långa speltiden flyger förbi. Om det beror på att de bantat ner filmens manusskript från Jeffery Deaver’s bok med samma titel eller inte låter jag vara osagt, men om boken är hälften så bra som filmen så måste det vara en väldigt bra bok.

Jag kan inte komma att tänka på något jag skulle vilja klaga över när det gäller The Bone Collector (som jag för övrigt föredrar över den svenska titeln). Den har säkert ett och annat fel eller problem som jag inte märkt av, men det är å andra sidan en fängslande thriller och en film jag kommer besöka fler gånger. Rekommenderas.

Cliffhanger av J

Efter en tragisk olycka under ett räddningsuppdrag som resulterade i en väns död bestämmer sig räddningsklättraren Gabe (Sylvester Stallone) för att lämna yrket bakom sig och flytta för att undkomma skulden han känner. Nästan ett år senare återvänder han för att försöka lappa ihop såren med sin fästmö Jessie (Janine Turner). Men när räddningsstationen där hon fortfarande jobbar på får in ett nödanrop från en grupp uppe i bergen som omger området tvingas Gabe återigen bege sig upp i bergen tillsammans med sin före detta bästa vän och kollega Hal (Michael Rooker), vars fästmö var den som omkom i olyckan året dessförinnan, för att hitta och rädda gruppen. Det går dock snabbt upp för duon att gruppen de var menade att rädda inte alls är i någon större nöd utan är ute efter tre väskor fyllda med pengar som blivit spridda över bergen efter en misslyckad kupp.

Och vad som följer är action. Och spänning. Cliffhanger är väl i all sin rätt en klassiker inom action genren och jag blev överraskad nu under min första omtitt sedan jag var tolv år över hur våldsam den egentligen är, i alla fall för att vara en ganska kommersiell film från tidigt 90-tal. Jag menar, en del av actionscenerna som inträffar i filmen platsar mer i en Canon actionrulle från 80-talet än här. Inte för att jag klagar, men det var smått oväntat. Hur som helst…

Alla förmågor framför kameran är ruskigt bra och det känns lite underligt att se Michael Rooker i en roll som en good guy samtidigt som John Lithgow spelar en hänsynslös galning (även om hans prestation i säsong fyra av Dexter fortfarande är ganska färsk i minnet). Manuset är välskrivet och filmen har en hel del spänning och adrenalinaction men har samtidigt en del logiska luckor, som förvisso inte stör speciellt mycket men som ändå finns där.

Om du av någon underlig anledning inte sett Cliffhanger och är ett fan av actionfilmer kan jag varmt rekommendera den här filmen. Renny Harlin bevisade med Die Hard 2 att han är en kompetent actionregissör och fortsatte på samma spår med Cliffhanger. Synd bara att han verkar ha valt att spola ner sin karriär i toan på senare år…

Som med alla andra klassiker verkar även Cliffhanger ska få sig en remake. Vad det blir av den återstår att se…

Guardians Of The Galaxy av J

Efter att ha stulit en mystisk sfär ifrån den obebodda planeten Morag i de yttersta gränserna av galaxen blir den mänsklige rymdpiloten Peter Quill (Chris Pratt) måltavla för den ondskefulle och fanatiske Ronan (Lee Pace), som är ute efter att utrota befolkningen på planeten Xander där den intergalaktiska militär-polisstyrkan Nova Corps har sitt fäste med hjälp av sfären.

Det är halvknepigt att berätta ploten i Guardians Of The Galaxy utan att spoila typ de första fyrtio minuterna av filmen, men filmen följer ungefär samma utstakade väg som många andra filmer i samma kategori. Har man sett en Marvel film tidigare kan man rätt lätt räkna ut vad som kommer hända längre fram i filmen, men det hela är så pass underhållande och kul att det kvittar.

Guardian Of The Galaxy är bra, faktiskt riktigt bra. I rollsättningarna ser vi bland annat (bortsett från Pratt och Pace), Zoe Saldana (Avatar), wrestlaren Dave Bautista (Riddick), Michael Rooker (bland annat The Walking Dead) och Benicio Del Toro (bland annat Fear And Loathing In Las Vegas). Vi hör även Vin Diesel som träd-människohybriden Groot (även om man knappast känner igen hans röst) och Bradley Cooper som den genmanipulerade tvättbjörnen Rocket. Effektmässigt är filmen storslagen, så klart (hur skulle en blockbuster annars vara?), och det är en hel del action och explosioner blandat med en hel del humor likt många andra Marvel produktioner.

Jag skulle säga att Guardians Of The Galaxy är en underhållande film och att det hela är God Underhållning. Rekommenderas.

Uppföljare kommer 2017.

Super av H

En toppenkille heter James Gunn. Han har skrivit så breda saker som ”Scooby Doo”-filmerna och ”Dawn of the Dead”-remaken, och själv regisserat bl.a. splatterkomediklassikern ”Slither”. Hans film ”Super” hänger lite på trenden om gör-det-själv-superhjältar/vigilantes med t.ex. ”Kick-Ass” och ”Defendor”.

Vi möter Frank (Rainn Wilson, ”The Office”) vars fru (Liv Tyler) lämnat honom och gått tillbaka till att knarka med den lokala storliraren Jaqcues (Kevin Bacon). Frank får en vision från Gud som säger att han ska bli superhjälte och slå tillbaka. Medan han gör research i en serietidningsaffär möter han Libby (Ellen Page, ”Juno”, ”Hard Candy”), en allt annat än återhållsam tokbrud som mot Franks önskan blir inblandad i superhjälteriet.

Det är roligt, det är svart och det är våldsamt. Om du sett ”Kick-Ass” och sen ”Defendor” så vet du ungefär skillnaden i tonläge mellan de filmerna. Det ena är brutal underhållning men det andra är så mycket svartare på nåt sätt. ”Super” ligger nånstans mittemellan. Frank är uppenbarligen inte frisk (inte Libby heller för den delen) vilket gör att man känner lite extra för dem. Då blir det ibland ganska brutalt.

Jag rekommenderar i alla fall den här ganska skeva filmen, om inte annat för att få se kungen Nathan Fillion som tafflig kristen superhjälte i TV.

Slither av H

En kväll ramlar nåt ner från himlen i en småstad. Grant (Michael Rooker) upptäcker ett slemspår i skogen… och snart är han väldigt sugen på stora mängder rått kött. Sheriffen Bill (Nathan Fillion, Firefly) undersöker de mystiska händelserna som följer.

Slither är en skräckis med lagom mycket humor, massor av blod och gott om slem och äckel. Jag tyckte den var skitbra, så om du gillar sånt så ska du också se den.

Skriven och regisserad av James Gunn, som började sin bana i nollbudgetskräck-filmbolaget Troma. Hans första film var Tromeo And Juliet, en inte alltför intressant film men som kvalitetsmässigt ligger väldigt högt för att vara Troma. Han har senare skrivit manus till bl.a. Scooby Doo 1 & 2 och Dawn of the Dead-remaken.